lördag, juni 20, 2015

tack och hejdå


Har ust kastat ut i princip alla tänkbara sociala media (medier?) att jag har en ny bloggadress och hemsida - och så haller jag nästan på att glömma att nämna det här!

Först tänkte jag skriva ett inlägg om varför jag lämnar Taxhunden och ger mig ut på nya bloggäventyr, men jag känner att jag bara helt enkelt vill packa ihop och gå vidare. Tänker alltså inte göra någon stor sak utav det, utan ger er helt enkelt länken här.

Kommer låta den här bloggen ligga kvar ett tag till, så får jag känna efter hur jag vill göra senare.

Ni är fantatiska!

Puss 

söndag, juni 14, 2015

inte vidare bloggbart

Vi har kommit hem nu. Tillbaka i Frankrike och det är sommargrönt och doftar dagg om morgonen.

Jag har svårt att greppa det, att jag varit så långt borta. Och så länge. Tillbaka i den europeiska vardagen känns det som en dröm. Men jag har bevis! Jag har Mongoliet i ord på lösblad, otaliga dagbokssidor och i Pages på min lilla Ipad, min trofasta vapendragare. Och foton och film. Vad det blir av det får vi se. Det känns inte vidare bloggbart faktiskt. Det är liksom så mycket. Lika mycket en resa inuti som i världen. Det är spretigt som sjutton, så totalt utan röd tråd och ordning. Har aldrig varit med om något liknande! Och att vi hade sådan otur med det mesta, med stulna hästar och skumma poliser. Men vilket äventyr, ett riktigt faktiskt äventyr.

Men nu är jag tillbaka, med ojämn solbränna och minnen och söndersvettade tröjor. Jag betraktar mina ben, minns varför jag så många gånger givit upp projektet att låta håret växa ut där. Det blir liksom inte mjukt och följsamt, fint som det blir på vissa, nej det blir som allt annat när det kommer till mig, det sticker ut och spretar åt alla håll. Nå.

Visst kommer det nog bilder och annat vad det lider, men jag tror både Aurélien och jag behöver tid att landa. Just nu ser jag mest framåt, är peppad på att få klippa håret och laga frukostsmoothies. Förbereda mina yogaklasser som jag ska hålla i Schweiz i Juli. Åh, färsk frukt och havremjölk!

Och ja, det kommer att bli lite förändringar här snart. Återkommer om det senare!

tisdag, maj 05, 2015

sista inlägget på ett slag


Vi köpte varsin liten väska också, en som man kan vika ihop till ett minipaket efteråt. Vi är båda svaga för det som är praktiskt och snyggt och kan packas ihop till ett nästan ingenting. Min väska är med färger och trianglar och hans är blå och vi ska ha dem som handbagage när i flyger, för matsäck och sådant, ja för imorgon flyger vi till Mongoliet. Igår var vi och handlade de sista småsakerna och punkterna på att-göra-listan bockades av i rask takt. På kvällen tittade vi klart på Big Eyes, en jättebra Tim Burton-film om en mytoman och en konstnär och vad som händer när de möts. 

Trött och upprymd på samma gång, idag vill jag inte göra så mycket. Men när jag sneglar över till Aurélien ser jag hur listan bredvid hans dator snabbt fylls på med nya punkter, så vi får se hur det blir.



Vet inte varför, men jag försöker intala mig att det inte är en så stor grej, fast det ju är det. Resan alltså. Varför ska jag spela cool för? Jag är inte cool alls.

Det har varit så avlägset, abstrakt på något vis. Det är ogreppbart stort. Men nu sitter vi här med cirka tjugofyra timmar till avfärd och sedan får vi ta en dag i sänder. På fredag ska vi köpa hästar är det tänkt. Tre stycken. Pulverkaffe har jag redan köpt, i portionspåsar. 


Det är en dröm som förverkligas. Egentligen spelar det inte så stor roll ifall vi skulle vara tvungna att åka hem efter en vecka, även om det självklart vore tråkigt. Huvudsaken är att våga, att vi har planerat och köpt biljetter och bestämt oss för något. Jag har fått frågan flera gånger nu: är du inte rädd? och jag kan uppriktigt svara nej, det är jag inte. Tror det är för att jag vet vad jag ger mig in på, jag vet vad som förväntas av mig. Jag har fattat beslutet själv, jag har jobbat och sparat och tänkt och planerat detta tillsammans med Aurélien. Jag litar på honom, jag litar på oss, men framför allt litar jag på mig själv. Och jag är stolt över mig själv, hur det än kommer att gå så försöker vi. Vi vågar. Jag kommer aldrig att behöva säga: Jag hade en dröm om att få åka till Mongoliet, men det blev aldrig av.


Det här blir nog det sista blogginlägget på ett slag. På vissa platser kommer vi förhoppningsvis att ha tillgång till internet, men prioritet då är att höra av oss till familj och vänner först. Såklart.

Har så mycket spännande planerat för resten av året, efter Mongoliet. Idéer och projekt jag vill sätta igång, det riktigt kliar i mig. Vårbristning i bröstet, som det knakar och växer och porlar. Som jag vaknar nu varje morgon, så vill jag alltid vakna: liksom förväntansfull och otålig att sätta igång. Med öppna armar ta emot livet: kom an bara!

Vi hörs igen i slutet av juni.

måndag, maj 04, 2015

cassis, del två

April, 2015, Frankrike
Egentligen var det inte något dramatiskt och storslaget som hände efter promenaden till den lilla stranden, det kanske verkade så i det första inlägget. Jag tycker inte det behöver vara så storslaget, inte mer än vad livet generellt redan är.

April, 2015, Frankrike
I alla fall: vi gick till en annan strand bara.

April, 2015, Frankrike
Och fånade oss och tittade på fina stenar.

April, 2015, Frankrike
Stenar.

April, 2015, Frankrike

April, 2015, Frankrike
Aurélien försökte kasta macka men det gick jättedåligt och jag sade självsäkert äh jag ska visa dig hur man gör och det gick jättedåligt och jag fick en blick. Nåja. Bättre gick det att domdera: ställ dig där!

April, 2015, Frankrike
Ja, precis där.

April, 2015, Frankrike
Succé!

April, 2015, Frankrike
Fast detta var ju lätt det bästa på hela dagen - en taxhund på stranden!!!!1!1

April, 2015, Frankrike
Det var nästan mer än vad jag kunde klara av. Den galloperade (galloperade!) omkring och hämtade stenar och grävde i sanden.

April, 2015, Frankrike
Fint avslut på dagen.

söndag, maj 03, 2015

cassis, del ett

April, 2015, Frankrike
Det var nästan den sista dagen i Provence och vi skulle åka till Cassis, det är en stad vid havet. Det tog en lång stund att åka dit, så himla konstigt tycker jag som alltid haft havet precis i närheten. Vi kom dit och åt lunch i solen och kände på vattnet och doftade på vinden och sedan skulle vi ta en promenad.

April, 2015, Frankrike

April, 2015, Frankrike

April, 2015, Frankrike
Aurélien sprang i förväg och jag och föräldrarna kom efter, jag talar inte franska och det är lite knaggligt med engelskan från deras håll men det gick bra och jag gick ändå för det mesta och dagdrömde och smidde planer.

April, 2015, Frankrike

April, 2015, Frankrike

April, 2015, Frankrike
Det var som vanligt i sydfrankrike - fint.

April, 2015, Frankrike
Efter ett tag kom vi ner i en dal.

April, 2015, Frankrike

April, 2015, Frankrike
Och vi började närma oss målet för vår promenad.

April, 2015, Frankrike
En liten strand! Fötterna är inte vana att gå barfota än, det gjorde sköntont att gå på de vackra stenarna. Stranden var omgiven av höga klippor och det var inte långgrunt alls. Långgrunt är inte trevligt tycker jag.

April, 2015, Frankrike
Jag var glad och badade som bara den med min strandkropp. Saltvatten i ögonen och håret och i vattnet är jag lycklig och fri, en favoritkänsla.

April, 2015, Frankrike
Så blev det tid att bege sig tillbaka och vad som händer sen får ni se i nästa inlägg.

olika bra, en söndag



Den här skickade Kajsa-Lisa till mig och hon skrev: fick mig att tänka på dig! och det var ju en fantastisk komplimang tycker jag, för det är ju precis den här filosofin jag försöker leva efter och hoppas kunna sprida; att lyssna innåt och känna sig fram; vad mår jag bra av? vad behöver jag för att kunna vara mitt bästa jag? snarare än vad förväntas av mig? Tack Kajsa 

  
And on that note; lite från min Text-mapp på Pinterest.

-

Lite olika bra blogginlägg jag sprungit på det senaste: Jinna Yang om att inte låta det som varit definiera vem en är och att en förtjänar att må bra etc, Elsa Billgren skriver fint (mycket fint!) om kroppsuppfattning och sitt förhållande till kroppen, en bloggare jag just funnit och förälskat mig i är Michaela, här skriver hon om power posing - intressant som 17! 

-


Laci Green radar upp en massa anledningar att kalla sig feminist.

-

Men du kommer så småningom finna styrka och lycka och det som är svidande ska gå över och du ska klättra upp för bergen och du ska beundra utsikten som om du aldrig sett något vackrare och så ska du ner för berget, igenom dalen och upp igen för det är det som är livet. det är bara så.

Detta var så vackert tycker jag och jag fann det hos Hanna Ellen.

-



Klipp från senaste avsnittet av Kobra. Om att bryta med och ifrågasätta den urbana normen.

lördag, maj 02, 2015

en massa sten i högar

April, 2015, Frankrike
Som sagt, i onsdags efter Lacoste åkte vi till en naturpark i Rustel, där kunde man springa omkring och det fanns fina små spontala stenskulpturer överallt.

April, 2015, Frankrike

April, 2015, Frankrike
Först sprang Aurélien.

April, 2015, Frankrike
Och så jag, en bit efter.

April, 2015, Frankrike
Parken kallas för franska Colorado av uppenbara skäl.

April, 2015, Frankrike
Det var spännande med den röda sanden som färgade av sig på hud och kläder och skor.

April, 2015, Frankrike
Och så alla formationer man kunde balansera på. Tyvärr började min ankel klaga, den tyckte in om att springa i sand. Men det blev en trevlig runda i alla fall. I bilen på väg hem kände jag mig helt solfebrig.