onsdag, september 17, 2014

i all enkelhet

2014-09-14
När jag kom ner till båten, detta var i lördags kväll, hade mor tänt ljus och det blåste så det ven, vi åt jättemycket mat och tittade på den lama debatten mellan Löfven och Reinis. 

2014-09-14
Sedan sov vi i båten och ulven, Lily-hunden, var med, hon är en riktigt skeppsråtta och sova i sängen skulle hon också. 

2014-09-14
På morgonen hade det mojnat och vi badade, jag dök och kände livet i mig, precis som Ronja gör. Nu lever vi tio år till sade vi efteråt, det måste man liksom säga när sommarens bad sakta börjar övergå till höstdopp. Och man måste tjuta och skrika och skratta, det är hör också till.

2014-09-14

2014-09-14
Sedan tog vi en promenad med Ulven, Lily-hunden, och sedan packade vi ihop oss och åkte hem och mer än så behövs egentligen inte.

2014-09-14

tisdag, september 16, 2014

det ena och det andra

Untitled

Klockan fem gav jag upp hela sovprojektet. Vimmelkantig kröp jag upp i ett soffhörn med morgontidningen, kaffe i den gröna koppen, den från Harrods som min lillebror köpt, svarta dagboken, blyertspennan, barnen på skolan frågar mig varje dag: Varför har du pennan i håret? och jag svarar varje gång: Så att jag vet var jag har den. Servitrisvana. Jag är dålig på att hantera en sömnlös natt dock. Läser om Rosenbad och ministrar som skall tillsättas och innan solen gått upp känns det ganska skrattretande alltihop. Det står rådjur bland snåren. På andra sidan vägen går korna och betar om dagarna. Kalvar tillsammans med sina mammor – det gör mig glad.

Efter en sådan natt, grund och uppbruten, känner jag mig hudlös, sårbar. Genomskinlig, en riktig ynklig figur. Då krävs det inte mycket för att locka fram tårar; morgondaggen när jag går uppför backen – septemberluften nyper i kinderna, jag drar koftan tätare om mig. Andetagen ytliga, stannar vid nyckelbenen. Det finns för lite vildmark här, konstarterar jag, vild mark. Jag är på Tjörn och det är landsbygd fast på en ö – åkrar och vägar åt alla håll. Jag behöver urskog, behöver berg, milsvid obyggd. Minns den ringande tystnaden ute på vidden kring Alta. Tittar ut över dalen; morgonguldet glitterglimmar över ängarna, där är fågelsång och billjud. Kanske råmar en ko. Jag gömmer mig på en smal stig, enebuskar och gyllengula björkar. Det doftar jord och våta löv. Strumporna blir blöta.

Från det ena till det andra: Jag har köpt en sadel. Eller, inte jag; Aurélien har köpt en sadel åt mig och en till sig själv och vi har en packningslista och en guidebok och jag förlorar känseln i fingrarna när jag tänker på att vår lilla idé, den galna drömmen, faktiskt håller på att sättas i verket. I april åker vi till Mongoliet, om Gud vill. Och är hen på riktigt gott humör stannar vi i tre månader. Tre månader till häst. Mer om det senare, ville bara göra det officiellt. När man köpt en sadel är det officiellt.

måndag, september 15, 2014

jubileumsloppet

2014-09-10

I lördags åt jag frukost och läste tidningen och sedan åkte jag till Göteborg för jag skulle springa Jubileumsloppet, det var mitt första lopp, en mil är det och jag kände mig lite bortkommen när jag stod där och skulle hämta ut min nummerlapp. Alla andra såg så vältränade ut och de visste precis hur man skulle bete sig och min shorts kändes alldeles för korta och det är ju bara så – jag ser helt dum ut i hästsvans. Men jag köpte mig i alla fall en kopp kaffe och satte mig att vänta, för jag hade varit ute i god tid, jag drack mitt kaffe och sedan var det uppvärmning. Jag var i sista startgruppen och det kändes lite bättre för där var folk som skrattade och skämtade om hur långsamma de var. Jag hade min springmusik, dundrande banjo och trummor och solnedgångar och så bar det av, genom hamnen, längs med vattnet och jag var lycklig och glad för jag sprang vid vatten och jag log emot funktionärerna, gubbarna på parkbänken som ville göra high five, vi sprang förbi Röda Sten och upp på Älvsborgsbron och just då började Känn ingen sorg spela i mina hörlurar och jag var tvungen att ta några hoppsasteg för det kunde inte ha varit en bättre låt att springa till på Älvsborgsbron. Det var så vackert och jag var så stolt över mina ben som bara sprang och sprang och det doftade hav och jag var i Göteborg. De sista hundrafemtio metrarna sprang jag så fort jag kunde men klarade mig ändå inte under en timma, en timma och tre minuter blev det. Jag svor fast jag inte är en tävlingsmänniska och sedan drack jag juice och åkte Älvsnabben tillbaka. Hemma hos Christin duschade jag och hon hade kokat kaffe och i väskan låg min medalj med blått band.

2014-09-10

2014-09-10

2014-09-10
(Två bilder från min träningsrunda härom veckan)

2014-09-10

onsdag, september 10, 2014

måndag, september 08, 2014

ett veckoslut

2014-09-07

Tänder stearinljus på eftermiddagen, en sliten kandelaber på bordet och under helgen hände det så mycket, kanske inte så det syntes, eller det kanske det gjorde när jag satt på bussen hem igår kväll och tårarna rann för ibland blir det ju bara fel allting, men kroppen var snäll och mjuk och lugn för nu är det så att jag kommer yoga varje söndag på Göteborg Yogacentrum och däremellan följer jag pappret vi fick under introduktionskursen - ja jag är så glad för min yoga, det är jag. Det doftade av blöta löv när jag gick över Gustav Adolfs Torg i skymningen med yogalätta steg och rak rygg men med tungt hjärta för ibland blir det ju bara fel allting. Jag tänker på hur gamla mönster upprepas tills man lär sig och nu är det ljus på köksbordet, ett adagio för fiolkvartett och igår åkte jag med min mor och bror och hämtade ved (den lilla farbrorn ute i skogen som vi hämtar ved hos sade att han kunde hämta tången och knipsa av min näsring åt mig, helt gratis – för vad ska en med sådana till! – och så fnissade han som små farbröder gör) och så fick jag syn på mitt hus, ja, det var verkligen mitt hus, Drivas hus, och sedan drack vi kaffe.

2014-09-07

2014-09-07

2014-09-07

2014-09-07

lördag, september 06, 2014

närvaro

(bild: pinterest)

Med korslagda ben i badkaret, nacken böjd och jag betraktar vattenglitter pärlor över armar ben och mage, det sticker i näsan för schampot doftar starkt av mint, jag masserar hårbotten, alla långa testar, vattenglitterdroppar ner på knäna, långsamt långsamt rör sig händerna, rör sig tiden, andas djupt, kryddigt brännande mintdoften och förmiddagssolen står så ljuset faller in genom det öppna fönstret, det avlånga fönstret, på mitt ansikte faller det, det vita ljuset, det värmer men huden knottrar sig för det är septemberluft som letar sig in i badrummet, tystnaden, de långsamma rörelserna och jag tänker nu är jag närvarande, nu är jag ingen annanstans än här.

torsdag, september 04, 2014

att jobba

Untitled

Att jobba kan vara att ha långa kjolen, innetofflor, håret i hög knut, berätta för barnen att man är pirat när de frågar om ringen i näsan om tatueringarna, se dem lysa upp är de förstår, när de löst en uppgift, de strålar då, de ropar fröken fröken hjälp mig, fröken får jag sitta i ditt knä? Kramar, hålla hand på promenaden efter lunch, personalrumskaffe, betraktelser av vitt skilda slag, allting är på allvar i deras värld, i barnens värld och jag får sitta bredvid och lyssna på deras allvarliga samtal, de berättar för mig om sina storslagna planer, om farmors hund som sprang bort förra sommaren men sedan kom tillbaka, vi viker fjärilar och vi lär oss om orangutanger, letar efter pärlor i rätta färger och former, äter mellanmål i matsalen och jag blir glad när jag ser att det finns både havregurt och mjölkfritt margarin och detta kan vara att jobba och jag kommer hem sedan, in genom dörren och faller ner på yogamattan, så himla trött men så himla glad.

Untitled