lördag, februari 28, 2015

framme

Det är så mycket jag vill berätta. Men var ska jag börja egentligen? Kanske här och nu; här och nu dricker jag Ginger Lemon Honey och äter morotskaka på ett café där det finns WIFI och om jag tittar till vänster ser jag att jag är uppe bland bergen och det är böneflaggor och hus i kulörta färger och det fladdrar till i magen för då inser jag att jag är i McLeod Ganj och att jag är tillbaka, vägen hit upp slingrar sig men hårnålskurvor och även fast det inte är mer än en smal gata kommer bilar och rickshaws och åsnor och människor i båda riktningar, jag kunde inte sluta le i taxin hit upp och jag kände igen hus och gator och restauranger och helt plötsligt stod jag i mitt rum på yogaskolan och jag öppnade dörren ut till balkongen och jag visste liksom inte vad jag skulle göra av mig själv. 


Jag lade ifrån mig väskan, tvättade ansiktet och sedan gick jag för att möta Niel och äta frukost, jag återkommer till Niel strax, men sedan duschade jag, packade upp och gick ut för att göra ärenden och minnas och säga just det! till mig själv och jag köpte en halsduk och vantar och en mössa och sådant och sedan skulle jag klippa mig tänkte jag och jag stack in huvudet på en liten frisersalong, där stod ett gäng tibetanska munkar och väntade på att bli rakade i tur och ordning, jag såg att en av dem hade stora ärr i huvudet, djupa jack. De framträdde extra tydligt när han blev rakad. Många, eller om det är de flesta av munkarna här, är flyktingar. Jag stack alltså in huvudet genom dörren och frågade: klipper ni kvinnor också? och jag fick till svar en en sådan där nick som är både en nick och en skakning på huvudet och det skulle kosta ungefär fjorton kronor och ja, man får ju vad man betalar för, men när frisören försökte klippa luggen rätt av utropade jag nej, inte så! och visade hur man skulle klippa. Det stod några kvinnor ute på gatan och pekade och fnissade. Nå, det var ju ingen katastrof direkt.



Men jag vill ju skriva om resan hit också, det började med att jag satt längst ut på en stol och väntade på taxin och tänkte på katastrofscenarier, som att jag inte skulle hitta tåget eller att tåget inte fanns eller att det skulle bli något fel eller vad vet jag och jag kom till tågstationen och det fanns två olika väntrum, ett för män och ett för kvinnor, det är som på Metron, längst fram får bara kvinnor vara. Det är bra och dåligt på samma gång tycker jag. Men sedan var det dags att gå på tåget och jag fick gå fram och tillbaka två gånger för att förstå vagnssystemet och ingen konduktör fanns att fråga men till slut hittade jag min brits och satt och oroade mig över att kanske var jag på fel tåg ändå eller kanske fanns det ingen anslutningsbuss i Pathnamkot och så tänkte jag även fast jag visste att jag var på rätt tåg och jag visste att det fanns en anslutningsbuss, men det är bara sådan jag är, jag åt en clementin och så hörde jag någon säga i sin telefon ja, jag ska till McLeod Ganj och när han lagt på sade jag förlåt, jag menade inte att tjuvlyssna, men ska du till McLeod Ganj? och han sade ja och han hette Sumit och vi beslutade att ta följe och tio i fyra ringde väckarklockan och vi hoppade kvickt av tåget (två minuter har man på sig innan det far igen) och jag tänkte att det är tur att vara två och att den ena talar hindi och kan klura ut hur vi tar oss till busshållplatsen.




Det var mörkt och kyligt och tidigt på morgonen men redan fullt av liv på busshållplatsen, musik på högsta volym och vi drack té ur små glas och sedan var där en annan backpacker, det var Niel som jag senare skulle äta frukost med, han är från Kanada och vi klev på bussen och åkte hit och så är vi tillbaka ungefär där vi började. 

fredag, februari 27, 2015

delhi


Om femtio minuter ungefär hämtar en taxi mig och sedan ska jag åka till tågstationen, idag var ett äventyr som innehöll allt från toast och missförstånd och svett och omkringirrande i Karol Bagh innan jag hittade tillbaka till mitt hotell, fullbokade bussar, jag har stått i en massa köer och svettats ännu mer och nästan fått panik, jag lärde mig hur Metron i Delhi fungerar helt själv och jag har fått så fin hjälp i allt mitt kaos och jag har ätit dal med ris och roti och druckit en hel massa mangojuice. 

Nu ska det nog ändå gå vägen hoppas jag. Tidigt imorgon kommer jag fram till Pathankot och därefter väntar en busstur innan jag är framme i Dharamsala och jag hoppas kunna fira med att gå till frisören imorgon eftermiddag, efter att jag fått mitt rum och kanske gråtit en skvätt av glädje. Det är visionen i alla fall.

anteckningar från flyget

På flygplanet, jag sitter i mittgången och det är varmt och det spränger i vaderna som vanligt, jag svettas och tänker, nästa gång, nästa gång struntar jag i att jag bara är tjugofem, nästa gång ska jag ha med mig stödstrumpor och det är många på planet med malas och yogamattor och färgglada kläder som fladdrar, böljar, de har liksom en air av spiritualitet över sig och det doftar nag champa och jag bli plötsligt väldigt självmedveten, jag känner jag mig fel med mina gympaskor och linne, kjolen och rödblossiga kinder, jag känner mig väldigt ospirituell och världslig, den enda air jag har är en air av svett och resdamm, kanske har jag missförstått något? Kanske sitter det i kläderna trots allt? I bjällror och sandaler och tygväskor. Men så känner jag bara för en sekund för sedan kommer jag ihåg att jag ska åka till Indien - Indien! Och McLeod Ganj och jag ska få klasskamrater, det slog mig just nu. Det har jag inte haft på evigheter. Jag hoppas de är trevliga. 

Jag sitter alltså på flygplanet och alla ska till Indien av olika anledningar och jag läste ut min bok precis innan boardingen, det var Mary Jones Historia, av Elin Boardy, tur att jag tog med mig en till, en till bok alltså, men sedan lär det nog mest bli studiematerial de kommande veckorna ändå, jag vet inte vad jag ska vänta mig, alls, det enda jag liksom har bestämt är att jag vill bli en yogainstruktör som spelar Chopin och att jag vill framhålla vikten av det egna ansvaret, att detta liv är vårt och att vi har rättigheter men också skyldigheter, att vi är skyldiga våra nära och kära att bli de bästa vi kan vara. Ungefär så. Men först ska jag alltså genomföra den här kursen.

tisdag, februari 24, 2015

busy woman about town

February, 2015

Det har varit mycket trevligt och snömoddigt de senaste dagarna och hemskt mycket att göra att bloggande och sådant fått vänta, det är så mycket papper och väskor som ska packas och kopieras och man måste vakna mitt i natten med ett åh nej! och det får jag inte glömma!

Men visst är det spännande, ja allra mest är det spännande fast jag är så orolig. Igår pratade jag med Aurélien på Skype, i bakgrunden hörde man fåglar och det föll in förmiddagssol genom fönstret, han är in San Francisco och här var det kväll och jag sade att det är så märkligt; att ha så mycket kul att se fram emot; Indien och Mongoliet och Frankrike och Schweiz. I födelsedagspresent blev jag medbjuden till Madeira också, Aurélien ska springa ett lopp där i mitten av april och när jag förstod att jag ska resa till Portugal när det blommar på blommornas ö, då skrek jag rätt ut.

Gör mitt bästa för att inte gå och bliga misstänksamt upp mot himlen, liksom hörru Gud, vad är haken?

Och Christin var här i lördags och åt middag och vi pratade från det hon kom tills hon gick och det var sent på kvällen, vi åt marinerad portobellosvamp och ugnsgrönsaker och glass som jag gjort själv (med fryst banan och frysta bär och mango och cashewnötter, bara att mixa i matberedaren, först nötterna och sedan resten) vi tittade lite på skid-VM och jag förstår ju inte sådant där, men Christin förklarade och sedan hoppade hon plötsligt upp ur soffan och ropade och hurrade och jag blev liksom meddragen i känslan.

fredag, februari 20, 2015

ett kvarts sekel har jag levat

February, 2015
Igår när jag vaknade var det fortfarande mörkt men på telefonen glimrade det redan av födelsedagsgratulationer, jag låg kvar och väntade och till slut hörde jag det där trevliga prasslandet och pysslandet från köket och sedan var det kaffe på sängen och presentpapper och flagga och kort och Lily-hunden viftade på svansen och hon var så fin i sin röda rosett.

February, 2015
Dagen var grå vattenmättad och min lilla pappa och jag åkte på ännu en praktisk utflykt till soptippen och banken och pappa köpte strumpor och jag fick en bok och så hade vi beställt vetebullar till mig och semlor till min lillebror och pappa på ett bageri och sedan åkte vi hem.

February, 2015
Innan vi fikade var klockan tre och det hade jag sett fram emot för då skulle jag prata med Aurélien på Skype och sedan var jag bubblig och glad och så gjorde jag min semla med havregrädde och jättemycket mandelmassa.

February, 2015
Och detta åt jag med varm havremjölk och kanel och det smakade barndom.

onsdag, februari 18, 2015

onsdag utav rang

February, 2015
Det har bara varit en sådan dag då det regnar och jag fick liksom ingen ordning på något så jag åkte med min lilla pappa på "ärenden" och det tycker jag om, det är kvalitetstid liksom och han skriver också listor och vi åkte bland annat till hamnen och kollade läget.

February, 2015
Mer färgglatt än såhär blev det inte idag.

February, 2015
Lily-hunden var med såklart, vi lekte kurragömma när pappa kollade säkringar och till middag köpte vi kinamat och jag köpte en resetandborste på apoteket. Det blir inte mer onsdag än så!

tisdag, februari 17, 2015

mindfulness

Igår var en stor dag för Ida och jag hade bestämt att vi skulle prata på Skype och jag som har en sådan telefonskräck egentligen, men det var ju skräckblandad förtjusning eftersom det var Ida jag skulle tala med och så fort jag fick se henne och hörlurarna som såg så professionella ut, som en äkta gamers hörlurar, då var telefonskräcken som bortblåst och efteråt var jag liksom hög på livsglädje eller jag vet inte vad och så drack jag en smoothie och gick på body balance och innan jag somnade lyssnade jag på Filosofiska Rummet och jag fick ett mail från Aurélien och det kunde inte ha varit ett finare avslut på dagen.

Men okej, Ida och jag talade om diverse men en sak vi talade om var sådana där mindfulness-citat och grejer som florerar på Instagram och annorstädes och att man kanske borde omfamna det på sitt eget sätt istället för att bli avig och raljerande, för det känns ju inte vidare konstruktivt och det slår ju bara tillbaka emot en själv och jag älskar ju Pinterest och samlar på mig lite av varje och här är några mindfulnessaktiga saker som jag hittat och tycker om: