fredag, augusti 01, 2014

sluta vara så underkänslig istället!

Kvällen är ljum, ljusblå och full av människor. Jag känner hur jag sluter mig, likt en blomma när solen gått ner. Hur mycket jag än försöker, vara öppen och glad och tillmötesgående, en trevlig typ. Till slut går det inte mer. Mättad på intryck, dränerad på energi. Båda på samma gång. Jag är en paradox och jag går fort över gårdsplanen och försvinner in i porten, uppför trappan och in till mitt rum. Först här kan jag andas igen, bli mig själv. Långsamt återvänder jag, andetagen djupnar.

När jag är för mig själv fylls världen av sagoväsen och musik. Då kan jag le åt alla hemligheter som bara jag känner till, mitt pekfinger doppat i silverglitter över läpparna. Skuggspel i taket. Där lyser stjärnor och kometer jagar sina svansar.

Lova att inte säga något.

En efter en släcks lamporna i huset mitt emot och jag är inte någon som kan stå på en gårdsplan och småprata lättsamt när luften är full av slag och hårda ord. Denna verklighet är ingenting jag gått med på, jag skrev aldrig under, gav aldrig vare sig mitt godkännande eller mitt samtycke. Hårda ord i min mun smakar blod och de ringer kvar i öronen långt efteråt. Klibbar sig fast som blöta klädesplagg. Jag vill ju bara dansa. Jag vill inte munhuggas. Och ändå finner jag mig själv greppa tag om sarkasmer och kvickheter likt en fotsoldat famlar efter småsten när hen ser fienden ladda kanonerna.

Fienden. Jag vill inte se fiender. Jag vill se fasadsprickor och ljuspunkter, guldtrådarna som länkar oss samman. Dessa vill jag spänna och dansa på, balansera med armarna utsträckta över till en annan människas hjärta. Riva törnbuskarna ur min väg och känna mig fram, lita på att det finns ett annat sätt att vara på med varandra. Ett annat språk.

Det är morgon och himlen är blå på ett sätt som inte passar mitt sinnelag. Men vem bryr sig. Jag får höra att jag måste växa upp, sluta vara så överkänslig. Sluta vara så underkänslig istället! vill jag fräsa tillbaka och springa till skogs, dricka té ur daggkåpor och spinna planer med spindelväv. Muttra med grävlingar och brunbjörn.

Det vore något det.

torsdag, juli 31, 2014

tillägg

Det måste förtydligas att jag inte anser det finns något som är inneboende dåligt vare sig med hårsvall eller fotbollskor. Jag tycker bara att det måste finnas utrymme för annat också, alternativen måste få synas. Det är oreflekterad normbildning jag är kritisk emot, inte frisyrer eller en viss typ av skodon.

Det var bara det.

Puss!

onsdag, juli 30, 2014

lazy useless marmot

2014-07-30

Och där gick jag i duggregnet och varje steg var en ansträngning utöver det vanliga. Ja för se någon hade lyckats injicera mina leder med blyblandad cement under natten och det smakade feber i munnen. Men jag gick alltså där i duggregnet med min skrivplatta under armen och försökte se ut som en engagerad lärare på väg till en lektion. Men hela projektet kändes ganska tröstlöst. Andetagen utmattade tunga.

Då hörde jag bakom mig en fransk brytning jag känner så väl vid det här laget: Ey you lazy useless marmot, go back to your room and sleep – och när jag försökte protestera – It’s an order! Och Aurélien susade förbi på en lånecykel och jag ba Thank you! och gjorde en tacksam helomvändning.

Sedan minns jag inte så mycket mer än att jag kröp ner i sängen igen – mitt på dagen! – och lyssnade på Navid Modiris Sommar i P1 och sedan skrev jag till Alex och sade jag var sjuk och att Modiri talar om sådana som oss – om mellanförmänniskor – och sedan ringde Alex. För det gör man när någon är sjuk, sade han. Och hade jag kunnat hade jag skickat en apelsin. Jag skrattade en stund efter att vi lagt på och sedan vaknade jag när det var tid för middag, förvirrad men lite bättre till mods.

Och det här med mellanförmänniskor, det tänkte jag på när jag stod i gymnastiksalen förut, för kvällen förvandlad till aula med teaterscen och projektioner på väggen och strålkastare och allsköns konstformer framförda av elever och lärare. Det applåderades och hurrades och jag stod längst bak och kände mig liksom olustig, illa till mods när det blir så uppenbart vad för slags kvalitéer som premieras i vårt samhälle och som blir skrämmande tydligt på en skoluppvisning. Endast en viss typ av begåvningar och särdrag tycks det. Kanske inte med mening, jag vill inte tro det. Men nu är det ändå så. Stora röster. Hårsvall och fotbollskor. Vassa armbågar och hård musik. Könsrollslekar med män i klänning och brudar med kepsen bak-och-fram. Först den vinner!

Och ja, vad säger räven egentligen? Ingen kommer någonsin få veta. För rävar är skygga djur. Och jag undrade för mig själv om det bara var jag här inne som kände mig som ett miffo, som tänkte att det måste finnas plats för alla, även för oss som faktiskt skulle vilja veta vad räven säger, som kan sitta i mossan och vänta.

tisdag, juli 29, 2014

tisdagkväll är lika med bildsalskväll!

2014-07-29
(Ursäkta för den helt otroligt dåliga bildkvallen. Hope you get the picture anyway, så att säga)

2014-07-29


Och såhär ser förresten bildsalen ut:

2014-07-29

2014-07-29

morgonpsalm, lite skakig

måndag, juli 28, 2014

red cross museum

2014-07-25
Röda Korsets museum i Geneve har de en forskningssal som även är en utställningssal för visst är det ändå estetiskt tilltalande med kartotek, jag tycker det och i övrigt var det ett mycket välordnat litet museum. Smakfullt designat, liksom nordiskt avskalat i plywood och cement och trä och metall och rundade former och prydligt var det också, pedagogiskt.

2014-07-25
Aurélien pekade och log för han vet att jag har en grej för Nietzsche.

2014-07-25

söndag, juli 27, 2014

tunneln



På väg till Zermatt åkte vi igenom en tunnel och jag tyckte det var så fint att jag
filmade det och sedan tänkte jag att det mesta som är fint blir ännu finare med
musik av Detektivbyrån. Så.